liquidluck

Frustrerad. Frustrerad över min självkontroll, att hela tiden styra vad som ska skina igenom. Att inte tillåta mig själv vara mitt inre utåt. Att släppa ut det inre och inte få det man förväntar sig tillbaka, eller inte nödvändigtvis förväntar sig utan snarare tvärt om. Att bli besviken och ta ett steg tillbaka igen. Då måste det funnits någon slags förväntan, om än underliggande? Känns inte så jävla tufft. Borde trycka på ett steg framåt. Är lite trött på att folk har ogrundade förväntningar på mig som jag aldrig gett sken av att uppfylla. Fan vad det kliar i låtskrivarfingrarna! Skiter i det här, har tappat syftet med bloggen. Bajshörnan kanske, don't eat where you poop, funkar ju bra. Men då ska man ju äta hemma också. flum 1.0

Missat samtal från dolt nummer ... Jag ska aldrig sätta mobilen på ljudlöst igen!

Det är tufft ibland, och ibland vill man lägga sig ned och ge upp. Men jag måste vara stark, för ingen kan ta över om jag ligger ned. Det är tungt att bära upp en fasad hela tiden, i för säkerhets skull. För OM man bryter ihop måste den finnas där. Man planerar in att man kan böla ut när sonen går på toa, eller när det är kväll ... Det känns ju helt sinnessjukt å skriva det, känns verkligt. Och nu kan alla läsa det.

Ibland har jag svårt att urskilja dem ... Eller mer att jag är rädd att göra något till en vana, vara slav under mina rutiner. Jag borde låta bli å skicka smset, det är en vana. En rutin? Nej, en drift? För jag vill? Har följt mina drifter mer än någonsin förr, känner mig inte så påverkad av den sociala normen. Känner mig fri. Och blir ifrågasatt ... Känner att jag vill vara med människor jag tycker om, inte för att jag behöver dom. Känns vuxet och samtidigt lite barnsligt, att inte planera. Planera=vuxet? Är medveten om att det gör mig sårbar. Kanske får jag äta skiten jag just lagt vid ett senare tillfälle? För övrigt har jag fnyst åt bubblan från mitt bekväma hörn alldeles för länge nu. Fick en mindre shock igår kväll när jag kastades in i den, som en levande måltavla för skjutglada tankar. Ifrågasätta allt från min tomma kyl till vad jag ska göra med mitt liv. Blåste ut alla mina nytända ljus. Som gav mig en känsla av kontroll. Sen ledsamt. Förbannad. Vänder på bladet. Gråter. Skrattar åt att jag gråter. Skiter i att borsta tänderna för att bryta en rutin. Borstar tänderna en timma senare då jag inser att det är en drift. Somnar. Vaknar utan rutiner och vanor.

Det har skrivits mycket i bokeningenfårtitta i på sistone ... Det stör mig så otroligt mycket att jag helt plötsligt bryr mig. Och det stör min kreativitet! Det blir som en plugg, kreativiteten kommer inte förbi den. Jag bryr mig om du tycker att jag är dryg eller att jag är dålig. Och jag bryr mig om hur folk ser mig. För första gången. I vuxen ålder då. Vet inte hur jag ska vända på det bara. Peka lite finger och säga -fuck fuck fuck. Fuck you and you. Not you though.

Bubblan är för stor. Kväver mig. Behöver lufta den, sticka hål på den. Helst dela den ... Men jag är på fel ställe, så jag ballar ur istället. Elva på kvällen (ska upp fyra). Försöker skriva fuck fem gånger, men det blir bara fick. Blir förbannad. När jag är i bubblan inbillar jag mig att jag får en konstig min, att jag ska råka avslöja den. För någon som jag inte vill dela den med, eller för att det är något känsligt i bubblan. Så då försöker jag göra en ny min för att dölja den. Hade jag en från första början?

Åh underbara bubbla, vart har du vart i alla dessa veckor!? Det spelar ingen roll nu när du äntligen är här. Fucking beautiful! Enorma mängder kaffe, bra musik och låtskrivande ... Å en mängd olika tankar/ide'er/funderingar/retard-säl-klappar. Det blir nästan svårt att skriva det här inlägget utan att glida iväg. Mer kaffe nu! Du smakar kaffe, mint och nikotin. En ny tuggummismak? Borde vara.

Jävla inlägg igår. Men den bjuder jag på, kan ju inte alltid vara på topp. Idag gick man upp hurtigt vid sex och lagade frukost till monstret, drog några situps (känns att man tjockat sig på sistone, tog emot som fasen) och tvättat i fyra timmar. Ska snart packa väskan så ska vi ut och hitta på något. Måste försöka hitta tillbaka till all energi som jag vanligtvis brukar ha! Tjohej!

Förnekelse eller en posetiv fasad. Verkligheten hinner ikapp i vilket fall som helst. Stavar man posetiv med e? Äh. Lägenheten drar ner mig. Eller upp. Till ytan. En hel vecka utan en enda tanke på allt bajs, awesome! Defenitivt förnekelse! Blir mer arg på bristen av batteri på iPoden än allt annat. Allt står still, inga läkare som hör av sig. Som vanligt. Blir tjatad på från alla håll och kanter att jag ska vara hårdare, pusha mera. Men jag orkar inte, det är skönt att inte vilja veta. I alla fall för en liten stund.

Löjligt är ett jävla bra ord! Det mesta känns faktiskt löjligt bra ...

Har ett grymt kreativt flow! Så jävla underbart! Kaffe i mängder, filosofiska tankar som får mig att se så där extremt löjlig ut, musik som får mitt hjärta att slå ett slag snabbare och ljusa kvällar. Jag är näst intill dityrambisk (som för övrigt är ett ord man ska akta sig för att använda i en konversation, då risken till att uttala det fel är hög) ! Det är fan löjligt. Löjligt bra. Fuck mellanmjölk! Du kommer aldrig att rinna ned längs min strupe! Så djävulskt bra. Min bubbla is the shit!

D som i DÖD! Jag klättrar längs med väggarna här hemma, håller på å bli tokig. Nej det här går fan inte. Jag blir så rastlös att jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Lär göra något. Mhm. Tja fan!

När jag vaknade så insåg jag rätt snabbt att jag var där igen. I bubblan. Det är okej, men inte idag! Har en skoluppgift som ska vara inlämnad om ungefär 5 timmar och jag kan inte komma ur skiten! Det är svårt att koncentrera sig på uppgiften när man lyssnar på tung musik och har tusen bilder i huvudet som vill ner i ritblocket ... Det är svårt att vara i min närhet när jag är sån här, jag blir så tankspridd. En del får uppfattningen att jag skulle vara deprimerad. Men det är helt tvärt om. Det är fan underbart. Jag måste sluta analysera, speciellt mig själv. Speciellt här. Läs inte. Bra, tack.

Haft en fin dag idag. Även om jag alltid lyckas göra bort mig med en massa skumma kommentarer. Ibland borde jag bara vara tyst. Äh! Skit samma. Det får bli som det blir. Jag är en mjukis... Det är vidrigt! Haha.

Känns lite som att jag har blivit snuvad på min framtid... Ja men att man haft klart för sig hela tiden hur man vill att den ska se ut, och vilka man vill dela den med. Sen kommer någon och säger -men så där blir det ju inte. Nu får du komma på något nytt att räkna med. Det är inte så att jag byggt upp hela min tillvaro på det, men jag känner mig lite som en pausunderhållning tills den riktiga filmen börjar. Släpper det där nu, annars kommer man ju fan aldrig vidare. Det är jag som är filmen, synd att du missade den.

Tror jag driver mig själv till vansinne! Emellanåt kan jag tycka det är rätt skönt att hamna i mina filosofiska perioder, min kreativitet ökar avsevärt då. Däremot tar det mycket på krafterna och det är inte så värst många i min omgivning som förstår sig på mig... Jag talar oftast i gåtor och ifrågasätter så gott som allting. Jag har även en tendens att lyssna på riktigt dålig musik i samband med detta. Men det ger mig bra perspektiv på saker och ting.

Emellanåt blir jag så djävulskt trött på all denna mellanmjölk. Och som att det inte vore nog med att dricka den så ska man vika ihop skiten och källsortera. Sen köper man mer mjölk.