liquidluck

Ibland har jag svårt att urskilja dem ... Eller mer att jag är rädd att göra något till en vana, vara slav under mina rutiner. Jag borde låta bli å skicka smset, det är en vana. En rutin? Nej, en drift? För jag vill? Har följt mina drifter mer än någonsin förr, känner mig inte så påverkad av den sociala normen. Känner mig fri. Och blir ifrågasatt ... Känner att jag vill vara med människor jag tycker om, inte för att jag behöver dom. Känns vuxet och samtidigt lite barnsligt, att inte planera. Planera=vuxet? Är medveten om att det gör mig sårbar. Kanske får jag äta skiten jag just lagt vid ett senare tillfälle? För övrigt har jag fnyst åt bubblan från mitt bekväma hörn alldeles för länge nu. Fick en mindre shock igår kväll när jag kastades in i den, som en levande måltavla för skjutglada tankar. Ifrågasätta allt från min tomma kyl till vad jag ska göra med mitt liv. Blåste ut alla mina nytända ljus. Som gav mig en känsla av kontroll. Sen ledsamt. Förbannad. Vänder på bladet. Gråter. Skrattar åt att jag gråter. Skiter i att borsta tänderna för att bryta en rutin. Borstar tänderna en timma senare då jag inser att det är en drift. Somnar. Vaknar utan rutiner och vanor.