One is for peabnut bubber...
Måste försöka hålla på flummet. Har saker som ska göras som inte behöver influeras av det. Börjar bli lite nervös nu när tisdag och onsdag närmar sig. Läkarbesök och samtal. Drömmer om det, våndas. Borde inte. Måste lära mig att klara av ovissheten i det runt omkring. Men det är svårt. Blir lätt att jag stänger av, för att inte bli besviken. Att inte tänka längre än en eventuell besvikelse. Eller. Ja typ så. Det är svårt att tillåta sig själv att känna till en viss gräns utan att vilja sträcka på tårna lite. Känna på hur andra sidan av strecket skulle kännas. Om. På gott och ont.
Nej nu är jag där, i flummet. Är rädd för att jag ska flippa helt på skoluppgiften, vill ha någon som ber mig ta ett steg tillbaka. Får väl se hur det blir med det. More is less funkar inte riktigt. Peace out (eller något)
