Flum 1.0

Frustrerad. Frustrerad över min självkontroll, att hela tiden styra vad som ska skina igenom. Att inte tillåta mig själv vara mitt inre utåt. Att släppa ut det inre och inte få det man förväntar sig tillbaka, eller inte nödvändigtvis förväntar sig utan snarare tvärt om. Att bli besviken och ta ett steg tillbaka igen. Då måste det funnits någon slags förväntan, om än underliggande? Känns inte så jävla tufft. Borde trycka på ett steg framåt. Är lite trött på att folk har ogrundade förväntningar på mig som jag aldrig gett sken av att uppfylla. Fan vad det kliar i låtskrivarfingrarna! Skiter i det här, har tappat syftet med bloggen. Bajshörnan kanske, don't eat where you poop, funkar ju bra. Men då ska man ju äta hemma också. flum 1.0

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0